“Men det visade sig att alla hade olika idéer om
vad...”

Ordet glodde på egentligen!?
Kanske fanns tågets färdriktning i ögonvrån, en
jobbig jävel öster ut, skuggspelet som kittlande
impulsen på kinden hen stirrade sig blind på.
Imman på fönstret som hyshade sjöutsikten.
Kanske var det damen i sätet bredvid på t-banan
som såg ut att grubbla över middagen eller
en skilsmässa mellan annonserna och tankebanorna
som swishade förbi alla stressade Stockholmares
prasslande shoppingkassar från Åååhlens!
Och någon skrattar obarmhärtigt vid T-centralen.
Någon pratar högljutt i mobilen vid Hötorget.
Någons mascara rinner på grund av en skitstövel
bland främlingar vid Rådmansgatans uppgång
Tegnérgatan. Oljudet är alltid inom räckhåll
i hjärtat av stadskärnan, i huvudstaden. Alltid varmt
välkommen eller ett irritationsmoment, avvisad
av en Ordningsvakts regelverk! Men ingen lyssnar
på eller tycks se hur Ordet känner eller vad ordet
säger. Ingen tycks läsa det som står skrivet i pannan
på folk.

Andemeningen har en agenda.
Den är en tuff jävel som ryter ifrån när det behövs
vädra luften...
Offerkoftan knäppas upp.

Har du vett att riva murar?
Spränga gränser som huvudvärk och migrän
i fördomar