Mellan nattsmärta och vakendrömmar

andas jag hudminnen och silkesskratt.

Sömntåget passerar hänsynslöst och

Lämnar mig håglös på stationen

Snart är månen lika fylld som jag

Tänder silverskuggor 

Inte jag

Men svärtan

äger en egen skönhet

Sammetsmjuk