Det finns så många om och men och i dem alla har hon varit. Hon har smakat sött och salt från staden som mött hennes längtan. Vare sig hon är där eller här så är hon där. En första gång, en största gång och alla kransar av minnen. Den fullmogna kapitulationen och det bitterljuva i vandringen som klättrar runt i hjärtetrakten. En vuxen kvinnas trånande efter vyerna som får hennes innersta att sjunga både högt och stilla. Att finna det där, landa i det där. Att vara där, på en bänk i en park som vet vem hon är. Staden som är hennes dagboks berättelser. Som låter pulsen slå i takt med hennes. Där glittrar havet runt sina motiv så att tårarna rymmer från sina vrår. Havet är en ring och broarna bär. Där har hon en av sina hamnar. Hon är alltid där.