Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Köra hem

Någon har parkerat sin bil
nere vid vattenbrynet
och lämnat framljusen på
Ljuset från lyktorna
speglas i sjön
Fladdrar som ljuslågor
i det mörka vattnet

Platsen är bekant
Den gången med stenar
i fickorna
och kroppen tung
av de tunga tankarna
Fast det var ju den sista utvägen
Gå i vattnet, då med framljusen av
På natten när sjön sov
och inte kunde skvallra
Men det fanns alltid
en annan lösning

Stenarna kunde kastas
Bara hitta rätt fönster där den
största stenen skulle krossa rutan
och göra kroppen lätt
och möjlig

Någon har lämnat framljusen på
Sitter med ryggen mot skogen
Mot allt det som inte blev
Kroppen är densamma
Fast känslan ny
Och minnet av stenarna skaver mot låren
i jeansens för små fickor
Och ropa ut all vrede, sitta kvar i bilen
Låta ljuskäglorna öppna sjön
och sitta där och låta bli
Hålla hårt i ratten

Och försöka att inte gråta
Inte blanda ihop vreden med sorg
Hålla dom skilda åt

Låta bilen dra in sina tentakler
så att allt blir mörker
runtomkring
och sen starta motorn
Backa ut på skogsvägen
Köra därifrån
Köra hem






Fri vers av Christoffer Bergström
Läst 86 gånger
Publicerad 2021-04-27 07:31



Bookmark and Share


  Monica Lindgren

Köra "Hem" är dubbeltydigt. Jämför Setterlinds sköna dikt "Kusk kör mig hem!"
2021-04-27
  > Nästa text
< Föregående

Christoffer Bergström
Christoffer Bergström