Jag är ännu inte utan uppgifter men arbetet är inget
heltidsuppdrag på långa vägar. Nån timme här,
nån timme där.
Det passar mig bra.

Jag löper för att hålla vikt och form och för att
jag älskar mina löparskor, skogen och landsvägen.

Jag är inte gammal på riktigt men jag är inte ung längre.
Medelålders låter konstigt. Jag är 65 år.

Jag vet att jag kommer tycka om känslan att åter
bli ett med min omgivning. Med människor, ting
och världen. Liksom både blekna bort, smälta in i
och bli nåt i mängden, i massan. Vara men inte
behöva synas.

Att Gunnar betyder stridskämpe har på ett sätt
varit viktigt för mig men är det inte mera.
Jag behöver och vill inte slåss.
Jag tror jag vill bli en vind, ingen storm, ingen blåst,
bara en ljum, pågående vind
mot kinder jag tycker om.

Jag blåser ofta på mitt barnbarn. Hon skrattar.
Så vill jag ha det.

Sån är jag och har alltid varit.

Nä, man kan inte ändra en människa.