inte blev livet som jag trott

ärligt talat tänkte jag ingenting

visste bara var jag bott

ägde blott några få ting

följde bara strömmen

visste ej vart den bar

ej ens i drömmen

syntes nån karl

jobba av tvungenhet

"äta bör man, annars dör man"

drabbad av kluvenhet

så var vardagsvanan

levde i min lilla värld

dagar kom, dagar gick

"egen härd är guld värd"

på gatan jag en blick fick

sedan var jag fast

känslorna löpte amok

alla murar brast

jag var nog inte riktigt klok

vad därefter hände

jag inte yppa kan

någon till mig sände

en som kallas man