Sitter bakom dig i bussen.
Försöker se vad du lyssnar på.
Försöker se vad du har för appar.
Undrar om det är du som luktar så gott.
Undrar hur gammal du är.
Undrar om vi ska av i samma stad.
Känner ett sting av sorg när jag ser dig skriva med någon annan. För en kärlek som aldrig fick chansen.

Eller tänk om ödet placerade mig bakom dig.
Tänk om jag skriver detta för att inte låta denna situation helt försvinna obemärkt förbi.
Tänk om jag just nu begår mitt livs största misstag.
Undrar vad du skulle säga om jag pratade med dig.

Tänk om jag har dålig andedräkt.
Tänk om jag är exakt din typ.
Tänk om vi redan känner varandra på någon omväg. Världen är ju liten säger de.

Men världen är också stor.
Tänk om vi aldrig mer kommer vara på samma plats samtidigt. Där är den där sorgen igen. Tänk om vi kommer det. Som ett löfte till den situationen lovar jag att prata med dig då. Livet kan verkligen finnas gömt i de mest vardagliga situationer. Som en bussresa hem över jul. Och att du är den som sitter framför mig. Just nu är situationen så fin som den är. Jag beundrar dig på avstånd. Men fortsätt att kasta in mig i situationer och snart växer en blomma mitt i vardagen. Sen en hel trädgård, sen en hel jävla skog. Jag lovar.