en smula stöd tänkte hon,

ett veck som gömmer klivet

ty, hur en snötuss vet att vattnas 

är inget att ta för givet.

lättast är då att samsas, med det som

brister, sväller och mister,

sitt forna jag.

ty, en knopps bristning,

ett snö i tining

andas samma andetag.