Om inte jag lyssnar
till den lilla röda väckarklockans
intermittenta rassel
(som av en mus i ett klocktorn)
vackert, försiktigt,
i den dimunitiva kroppens hölje
av plast
därborta
på den gamla radions tysta avstängdhet,
gör ingen det

Jag kan notera
det knappt hörbara,
och låta den lilla följeslagaren tala
i blyerts;
bo som notering
i en diktsamling,
tagen till mitt hjärta
i retreatens natt,
strax efter midnatt,
när allt viskar
om sömn och vila
och allt som dämpar