*
Fotot i nedersta byrolådan
Ensam satt jag i mitt rum.
I handen höll jag ett skrynkligt kort.
Bilden på dig och mig.
Men det var förlängesen.
Jag hade hittat det i den nedarsta byrolådan.
Under alla små pryttlar.
Jag hade alldeles glömt bort den.
Men det var också därför jag gömt den.
Jag ville bara glömma.
Ditt svek hade varit så stort.
Jag hade gråtit hela nätterna.
Visste att jag aldrig skulle förlåta dig.
Jag ser in i dina bruna ögon.
Du ler och håller om mig.
Flickan som är jag ler också.
Vet att du aldrig kommer vara med mig igen.
Plötsligt ler jag ändå.
Jag tänker att det inte längre gör lika ont.
Vi är alla människor.
Och människor gör misstag.