En jambisk meter på små fötter fem

är favoriten för mitt sätt att föra

de dikter som skall ljuda i mitt öra

och sedan ger mig lust att sjunga dem.

Terziner liksom blankvers och sonett

har denna takt och rytm i sina rader.

De båda första kan gå längre promenader,

den sista trippar på ett mer begränsat sätt.

Nog stammar jambens ljud från kontinenten!

Den klingar fransk och smått italiensk

i den akuta upptakten, accenten

och knappast grav och trög och nordiskt svensk.

Jag kan ta fel. Tegnér är opponenten.

Pentametern kan vara fosterländsk!