De säger att allt kommer lösa sig när jag väl ska dö. Att logistiskt sett faller allt på plats och gör grav åt min enda själ. Mitt hopp är krossat av ett ständigt sug som säger att förr eller senare så råkar jag ut för nåt. Skulle vilja göra en oändlig grimas undertill hålla foten på dödens hjärta som en pedal. Så jag ska leva nu då när dem sagt i ett år att jag ska dö. Vad är det för slags ironi och så