Över kalla tysta golv sveper tankarna in strax efter att gryningen tagit sig fram mellan vardagsrummet och hallen
Jag försöker minnas det jag kallade längtan och jag undrar om jag glömt hur mättnad känns
För hur kan jag gå runt med nöjdhet då allt stått stilla
Kan det bero på at jag glömt bort att sakna?

Kanske drömmer jag om kärlek
Kanske jag bara trånar efter tillfälliga förbindelser
Men jag skriver mina sms
Och pliktskyldigt söker jag kontakter på dejtingsidor som inte leder någonstans

Jag är alldeles tyst för att hon inte ska vakna, hon som sover med sin nalle och den öda katten vakandes över henne
Jag brygger kaffe och se lekparken genom fönstret och den kylslagna morgonen som inte ger med sig
Det konstnärliga, längtan at ge sig hän i uttryck kanske har börjat vakna
Kanske även längtan efter att samtala, men det är steg tillräckligt stora för at fylla de närmaste åren i mitt liv

Kanske jag ändå söker den där kärleken som jag nästan glömt hur den känns
Visst kanske det bara är längtan efter en kvinnas kropp i min egna ålder
Och jag skriver mina sms som om jag över inför den dagen då det blir på riktigt
Och jag kontakta kvinnor på dejtingsidor utan att det ens kommer leda till e fika på stan

Men om det fanns en riktig människa, om de fanns e riktig kvinna, inte bara en profilbild och en profiltxt
Om det fanns någon jag doftat i verkligheten och set rakt in ögonen skulle det vakna då
Om det var så att det fanns någon som bodde mindre än en halvtimme bort skulle jag då längta dit
Om någon stod där vid min diskbänk med ytterjackan på sig och drack kaffe skulle jag be henne ta av sig jacka då och stanna en stund

Kanske försöker jag minns vad kärleken var, den jag kände i tid och otid för femton år sen
Jag försöker känna efter om jag inte har et behov, en längtan efter tillfällig mättnad av en hunger som svalat
Och jag skriver sms och försöker ge komplimanger och vara flirtig utan att lyckas fylla orden med känsla
Och jag sveper mig igenom tinders utbud därför att då känns det som jag åtminstone försökt

Jag har tittat åt kvinnor men inte på kvinnor, jag antar att det är som att passera förbi trottoarprataren
Jag har visst börjat ta hand om mig själv lite bättre och kanske till och med blivit lite gladare
Det känns som jag syns, eller kanske till och med blir sedd
Och det är skönt att stå på scenen även om jag inte riktigt vet vad jag hoppas at de ska ge mig
Jag som inte längre har den längtan efter kvinnor att det i sig motiverar att ställa sig framför en publik