äntligen

hjärtat sitter kanske nere vid fötterna nu
mycket längre från huvudet

varje kväll i sängen samma moment

hjärnan är sin egen domkraft
tanken är en väderbiten hävstång

hjärnan; upp! mot svävandet och upplösningen
hjärtat; ner! mot lugnet i jorden och rötterna

och med en kropp deformerad av tankekraft
och ett sinne på fantasins avstånd

kan jag äntligen slappna av
och kanske somna