En sak man lär sig om man umgås med fel människor (nej inte honom där, det finns mycket värre!) är att det finns personer som är väsentligt annorlunda än vad man själv är. Deras känsla för frihet, deras förnuft och tekniska kunskaper samt utveckling kan vara bra att ifrågasätta bara på att de hostar misstänkt eller tittar mystiskt i sidled.
När jag ser och läser om hur våra myndigheter behandlar människor som uppenbarligen inte delar många värden med en genomsnittsmedborgare, som om de vore precis just den genomsnittlige förste bäste dito, så vänder det sig i magen.
När saker är vad de ger sig ut för att vara är livet SÅ mycket enklare för alla. Men det är inte så. Det enda man kan lita på är någon grad av själviskhet och någon form av rationalitet, tillämpad precis där det uppfattas som mest ekonomiskt.
Men om det blir ärtsoppa eller min mjälte med lök och chianti till lunch i morgon, det avgör nog helst JAG och jag tänker nog aldrig förutsätta att DE planerar för ärtsoppa om de finge bestämma däröver. Jag är med skepparen i pingvinerna från Madagaskar där.
Oftast är en person som man VET ljuger, inte håller tider, gärna äter andras efterrätt, slår änkor, kräks på offentlig plats etc fel person att umgås med och måste flyttas ned i de lägre divisionerna i den sociala allsvenskan. Det rör Morgan Johansson och delar av högsta domstolen.
Samhällets sociala kalkyl är oumbärlig. Med fördel skall denna göras rätt och riktig. Men på något sätt skall kalkylen ändå alltid börjas från noll hela tiden numera. Det kallar jag mindre nogräknat.