Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Inspirerad av Bucolics (pastoral dikt) by Sylvia Plath

Ett par kom till en hage,
"en mjölkrik äng''
sa de till varandra samtidigt
när de såg därborta flocken av brunbrända kor.

De steg upp på stättan,
klev över taggtråden

höll i deras händer.

Rusade iväg, flåsande

"Hoppas...ingen...beväpnad...bonde...
med högaffel", sa hon
medan de sprang

längs snårig havtorn,
upprörda blommor
sprayade pollen i deras löparspår.

De slog läger på en gräsbädd
bortom ett staket framför ett vatten

där insekter hade övningsflygning
för deras kulle av brännässlor.

En bit därifrån de stumma betande boskapen,
nyfiken ko.

Hela eftermiddagen låg de där
tills solen lade sig ner bakom horisonten.
En behaglig vind blåste
mot nässlorna

stack plötsligt hennes vrister,
som blev rosa.

Han reste sig snabbt upp,
stampade på stjälkarna,
begravde dem för sin käresta.
fa'an!
Han hade glömt sin kavaljer inom sig.

Hon stod omringad av brinnande gift,

väntade på att hans förnuft
skulle släcka vreden.

Bucolics (pastoral dikt) by Sylvia Plath
Mayday: two came to field in such wise :
`A daisied mead', each said to each,
So were they one; so sought they couch,
Across barbed stile, through flocked brown cows.
`No pitchforked farmer, please,' she said;
`May cockcrow guard us safe,' said he;
By blackthorn thicket, flower spray
They pitched their coats, come to green bed.
Below: a fen where water stood;
Aslant: their hill of stinging nettle;
Then, honor-bound, mute grazing cattle;
Above: leaf-wraithed white air, white cloud.
All afternoon these lovers lay
Until the sun turned pale from warm,
Until sweet wind changed tune, blew harm :
Cruel nettles stung her angles raw.
Rueful, most vexed, that tender skin
Should accept so fell a wound,
He stamped and cracked stalks to the ground
Which had caused his dear girl pain.
Now he goes from his rightful road
And, under honor, will depart;
While she stands burning, venom-girt,
In wait for sharper smart to fade.




Skapa | Skriva av Den filosofiske poeten VIP
Läst 14 gånger
Publicerad 2021-05-03 16:47



Bookmark and Share


  Ulf Carlsson VIP
Inte mycket kvar av Theokratis pastorala idyll men desto mer av postmodernistisk kohagespillning.
2021-05-03
  > Nästa text
< Föregående

Den filosofiske poeten
Den filosofiske poeten VIP