min röst har ej många hört

men orden har där alltid funnits

till poesins källa mig dom fört

för orden jag alltid brunnit

i naturen jag sökte och fann

mitt livselixir så skön och sann

jag tog det till min famn

det i hjärtat brann

så glad och lycklig jag var

där i naturens fauna och flora

där jag var många da'r

det var min egen skola

mycket jag lärde mig där

om fåglars läten och ljud

det var en ljuvlig atmosfär

som skapat av en Gud

alla sköna blommors fägring

jag ej kunde se mig mätt

rusad och berusad av en hägring

övernaturliga marker jag beträtt

ängens hagar var mitt dansgolv

i skogen blev jag Robin Hood

som Askungen hem till tolv

skogen hette Sherwood

fantasin inga ramar har

den spränger alla gränser

barnasinnet har jag kvar

det har väl alla mänske'r