Ni vet, såna där minnen
som lägger näsan i blöt. 
Som dyker upp
och vägrar att lämna.
En sekund av doft,
en utsikt eller insikt,
så är man där.

Ni vet, såna där tankar som liksom
vill läxa upp en sådär rejält så att
man måste falla och ta emot.

Ni vet, såna där långa
timmar som hälsar på
med jämna mellanrum
och vägrar att andas 
för att tankarna brottas
brutalt och smärtsamt.

Ni vet, sånt där man ångrar,
sånt som aldrig borde hänt.
Men det hände och ni vet,
när man räknar ut allt så vet
man att man förlorade. 

Det fanns ingen vinst.
Ni kan veta att jag vet.