Jag skulle ljuga om jag kallade Nisse för tjuv.
Men han har länge känt att spänning är det som saknas mest i han liv, så nu har han bestämt sig för att stjäla någonting.
Det känns som ett tvång inom honom,
det ska ske nu i natt.
Nisse har ställt väckarklockan på två och packat sin sportväska med tunga hantlar.
Han har ingen kofot, det här får duga.
Nisse har utsett Urmakare Lindströms affär som mål för sitt enda brott.
I skyltfönstret ligger det ett ur som Nisse skulle vilja ha.
Klockan är två, Nisse klär sig i hoodie, hugger tag i väskan och drar iväg.
- Nu ska jag göra min första stöt. Ingen märkte att jag gick, bra att bo ensam. Men tant Elsa, som bor i lägenheten under Nisses, råkar titta ut.
- Är det inte Nisse, vad ska han göra. Han har kanske börjat skåda fåglar igen?

Nisse, som nyss var så peppad, känner att adrenalinet sakta droppar av honom.
Han sätter dig utanför Lindströms affär och försöker ladda upp sig igen. En fågel drillar - Koltrast!, säger Nisse. - En sådan stämma du har!
- Tjänare Nisse, är du uppe så här dags?
Det är Lindström, urmakaren.
- Ja, jag ku ku kunde inte sova, stammar Nisse, det är sådan oro i luften i maj.
- Du, Lindström, rolexen som ligger i fönstret...

- Det var den som gjorde att jag gick hit, säger Lindström, jag fick plötsligt för mig att någon kunde stjäla den, jag ska ta bort den ur skyltfönstret.
- Jag kom på en sak, fortsätter Lindström, skulle inte du kunna hjälpa mig att sätta in ett nytt skyltfönster? Du är ju händig och det är jag också, så om vi gör det tillsammans...
vad säger du? Jag har en kikare, en fågelkikare som jag använde mycket förr, nu ser jag för dåligt för att kunna använda den. Du skulle kunna få den för besväret?
Nisse känner sig glad och skamsen på samma gång. Han vågar inte tänka på vad som kunde ha hänt ifall inte Lindström kommit i rätt tid.
Och vad skulle han med en ROLEX till?
Några nätter senare råkar Elsa se Nisse igen, nu med en kikare hängande om halsen.