(Och ett litet Ode till den stora aningslösheten)
Den sökande Slentrianen
När tomheten slog
Ut sitt vingpar
Kändes det ödsligt
Som om luften ej
längre bar
I kyrkogården gick
Ett ensamt barn om
-kring och letade efter
sina förfäders namn
Atmosfäriskt oupphängd
Och saknande det förflutna
Som kringflytna öar i oänd
-lighetens Ocean
Smälte in i De blommande
Rosa magnoliebuskarna
Och försvann. ..
Det barnet finns nu i varje
Människas hjärta
Som saknar saknaden
Det är därför människan
Försöker fylla tomheten
Med hat,kärlek, förklarings
-modeller
Och det var därför Konrad
Lorenz drog i sin ballong
Som
gässlingarna följde efter.
Se där så smart han var!
Så fick han också ett
Nobelpris för sin upptäckt
När tomheten slog till
Och det kändes som om
Luften inte längre bar
När gässlingarna som
överlevt och blivit vuxna
Flög över hans huvud
intet ont anande
Livligt uppfyllda av
Den stora aningslösheten
Av att bara finnas till
mitt i livet. ..