Idag slår min kropp och knopp bakut,
vill inte vara med längre.

Jag ger min kropp näring av än det ena och det andra ,
ändå stannar den en dag .

Pust och stön , ta mig till ön .
Där får jag näringen åter så mitt hjärta
gråter.

För visst kan det vara ens älskade mamma som
varit din bästa vän och en trygg hamn , som spökar
med sina omkring dig.

Längtan är så vidunderlig att jag vill lägga mig
intill min mammas sten och somna bort.

Ge mig ett tecken från ovan där,
att du är den enda som jag hållit kär.

Nu virvlar löven kring dig som en löpeld,
något snuddar vid min arm och jag ryser i behag.

Jag fick ett tecken av dig mamma,
nu kan jag lägga mig ner och få ro i min själ.

Jag älskar dig mamma!