Imse Vimse spindel har fått en visa
som följt oss i generationer,
en poppis filur man med sång vill prisa.
Mot spindlar finns dock aversioner
som bidrar till att många vill dem risa.

Men vimsar gör vi väl alla då och då
vare sig vi vill det eller ej.
ibland är det någonting man hittar på,
gärna en överraskande grej
som roar andra som råkar titta på.

Om man däremot uppför sig som en klant
och gör sig själv till ett åtlöje.
Då känns det egentligen enbart genant,
med vissa drag av ett folknöje.
Man försöker att slingra sig ur galant.

Min spindelvisa saknar en melodi,
är nu framme vid sista versen.
Den som vimsar behöver ett alibi
för att våga vara på tvärsen.
Med den förklaringen gör jag min sorti.