Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

första kapitlet, första stycket


Horisonten är ljuset och man blinkar förskräckt innan man skriker. Lungorna fylls med luft och man bestämmer sig för att det är dags att tala om att man lever och man skriker för att man förstår. Man förstår att man har lämnat tryggheten och att det blåser i världen och man förstår att man är liten och att man i vinddraget från stressade barnmorskor skulle kunna blåsa bort. Man skulle kunna blåsa bort från jordens yta och man skulle kunna sluta existera. Ljuset. Horisonten är ljuset och jag blinkar förskräckt innan jag fyller mina lungor med luft och skriker. Jag skriker för att jag förstår. Jag förstår att jag har hamnat i en värld där jag behöver ett uttryck för min existens. En värld där man slutar existera om man tystnar. Jag förstår att det blåser i världen och jag förstår att man måste hitta något att hålla fast i för att inte blåsa bort. Jag skriker för att tala om att jag existerar och jag skriker för att hylla livet, ett liv i en värld där det blåser. Ljuset. Horisonten är ljuset men jag lever i nuet. Jag är jag och jag existerar i en värld där det blåser. Jag existerar för att jag sitter fast. Fast i ett nät av erfarenheter och oklarheter. Jag är jag och jag är jävligt förvirrad. Jag skrek när jag föddes och jag skriker nu. Jag skriker i mörker och jag skriker i ljuset. Jag skriker i skrift och jag skriker i tankar. Jag skriker för att förklara och för att få svar. Jag skriker för att jag letar efter meningen med livet, mitt liv, ditt liv, livet i en värld där det blåser.




Fri vers (Fri form) av Elber3th VIP
Läst 22 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2021-05-06 21:30



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Elber3th
Elber3th VIP