eget foto EN DAG I TAGETen dag i taget en dag i taget det har jag tagit länge nu en dag i taget av längtan av längtan att inte vara ensam jag har tagit en dag i taget trodde du fanns dina ord så fina jag började tro på mig själv på oss vi väntade på att allt skulle bli som vanligt att corona tiden snart skulle vara över du skulle komma till mig du och jag skulle bli vi då hände det som hänt tidigare flera gånger du ville ha hjälp din son var sjuk han behövde pengar till mat rullgardinen gick ner det blev svart allt jag känt för dig försvann hela kvällen och natten skickade du sms till mig jag var sårad kände mig som jag gjort många gånger tidigare jag var bara någon du ville utntnyttja du skrev att det inte var så jag kände mig vilsen när morgonen kom bad jag om hjälp att ta bort dig nu har det gått några veckor känner mig så ensam ska det vara så jag kan inte glömma dig du finns inom mig dina fina ord finns där som en tröst du sa mitt namn det hade ingen gjort tidigare inte han som jag en gång gifte mig med han sa du där eller de där när han pratade om eller med mig han som blev min sambo betedde sig likadant när han dog kände jag mig fri ingen bestämde över mig nu när pandemin kom har jag känt hur ensam jag varit det sista året och under alla år jag haft en partner likaså när jag blev ensam när sambon dog jag har inte förstått det i början njöt jag av ensamheten var med i alla cirklar och kurser som kändes rätt för mig jag började söka leta efter någon att dela mina tankar med och kanske resten av mitt liv inte känna mig så ensam jag har inte träffat någon dom jag träffat har alla behövt pengar då började jag ana att många hade lurat mig det kanske är för att jag känt mig så ensam som tur är har jag inte gått på det så några pengar har jag aldrig skickat jag har fått hjälp att ta bort dom en av dom verkade så fin trodde inte han var sådan men när jag inte ville skicka några pengar skrev han till mig jag var ond hjärtlös och hade en svart själ dig som jag hade kontakt med sist trodde jag på vi till och med hade skyp så vi såg varandra och pratade om allt det kändes så rätt ändå tills du ville ha hjälp med pengar till din son som var sjuk behövde mat då tog jag bort dig du kändes som alla andra jag har ännu känslor för dig har sparat ett foto av dig det försvann som så mycket annat när min dator inte ville som jag ville jag sitter här ensam med en längtan att det kanske finns någon för mig jag kanske är för rädd för noga rädd att bli besviken ännu en gång så jag försöker vänja mig med ensamheten och att leva ensam mina sista år jag gläds åt mina barn och barnbarn att det går bra för dom
anits 7 maj 2021
Prosa
av
anits
Läst 203 gånger och applåderad av 5 personer Publicerad 2021-05-07 19:05
|
Nästa text
Föregående anits |