Ibland mår jag illa när minnena väller in
som dimma över marken, över sjön, över mig
men jag måste gå igenom det, den, allt 
som sköljer över, igenom, är inuti mig
för det lämnar aldrig mig det jag varit med om

brännmärkt är jag, hela mitt inre lyser i smärta
kanske är det därför jag har ont 
kanske är det därför det värker i mig
kanske är det därför det aldrig tar slut

övergreppen som bor i mig, är satt i repeat
det händer om och om igen
hans händer, hans tunga, hans doft
och jag är utanför mig själv

jag är inte i min kropp
jag ser allt som händer mig
men jag har lämnat
jag har gått för länge sen