Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


'Jag upplåter min boning, mina våtmarker och min fria vilja', som den döende svanen skulle ha kunnat uttrycka sig, blott den kunnat tala med på den blickande människor, ty språket var fågelns och deras är fena rotvälskan...


Tiden är likt en rinnande ruta av glas




Ett skräckens 'mini'sterium,
i en sorts ständig fruktan för straff.
Förvåning samt 'priset' för
att bli ständigt prisad.

Lockelse till tunnelseende och inte
i vilket fall fullkomlig oro eller kaos.
Det tycks trots allt ligga en del
sanning i uttryck som

'Var försiktig med vad du önskar'
eller 'Tillfället för tjuven'.
Det vill säga att såväl du som jag
blir ofta 'lockade', 'frestade'.

Men att 'Bränt barn skyr elden',
inte verkar stämma i de flesta fall,
är då högst som troligt.
Snarare då 'går det så går det'.

Tills uträkning och plan spricker
likt en kruka vilken till brunnen går.
'Det angår inte mig'. Känna det själv
eller mötas av det från andra människor.




Prosa av lodjuret/seglare VIP
Läst 96 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2021-05-09 16:11



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP