Redan medlem?
Logga in
'Jag upplåter min boning, mina våtmarker och min fria vilja', som den döende svanen skulle ha kunnat uttrycka sig, blott den kunnat tala med på den blickande människor, ty språket var fågelns och deras är fena rotvälskan... Tiden är likt en rinnande ruta av glas
Prosa
av
lodjuret/seglare
Läst 96 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2021-05-09 16:11 |
Nästa text
Föregående lodjuret/seglare |