första gången jag såg dig
hade du fångat solen i din hud
den lyste som en guldpläderad rustning
och hela himlen
vek sig inför din blick

plötsligt förlorade allt annat sin färg
världen skiftade till aska när du gick
och återfick inte sin stadga
förrän du kom tillbaka

jag ville gjuta en parfym
av dina dofter
citrus och bergamott och överjordiskhet
"luktar gott
och alldeles för starkt"
skulle det stå i annonsen

på nätterna låg jag vaken
och andades in din luft
jag vågade inte somna
för jag var rädd
att lakanen skulle vara tomma
när jag vaknade

och när du vidrörde mig
skälvde varenda nervtråd i mitt spruckna skal
men jag lät dig aldrig följa fårorna
med dina fingrar
för tänk om du skulle hitta
alla avgrundshål
som gömde sig därunder

och jag krympte och krympte
tills jag blev liten nog
att vikas ihop till ett nätt litet paket
som skulle passa fickorna
till alla dina byxpar

för vad var väl jag
utan ditt fotfäste
och vad fanns kvar
när jag redan hade gett dig allt