en stig ledde in i en mörk skog

barnen var rädda att gå in dit

en stig ledde till ett öppet fält

barnen var rädda att gå ut dit

för skogens mörker kan sluka

och himlen ramla ner på fältet

barnen lekte i kanten av skogen

och de lekte i dikesrenen till fältet

där fanns intill skogen ljusa strimmor

och vid fältet lummiga dungars skydd

stigen i skogen gjorde stora barn nyfikna

det öppna fältet lockade dem mer och mer

tills en dag då de gjorde en utflykt ut på fältet...

de små barnen gömde sig under dungens gröna

de ville se om himlen verkligen kunde falla ned

fältet fylldes av ljus och skuggades av moln

åskan kom och blixten slog ned mitt i fältet

barnen sprang hem skräckslagna och rädda

nästa dag vågade de gå på stigen in i mörka skogen

för där kunde inte blixten ta dem trodde dem...

men åskan slog ned i de högsta trädet som föll

barnen visste inte vad de skulle tro eller förstå

var fält så farliga och skogar så skrämmande?

de ville aldrig mer leka i mörka skogen eller på fältet

en dag kom en gammal man och kvinna förbi

de satte sig ned att berätta sagor för barnen...

vad barnen fick veta var att himlen är nyckfull

men att det fanns tecken som kunde tydas rätt

så att fältet kunde skördas tryggt och säkert och

att ved, bär och svamp i skogen kunde hämtas lätt

barnen lyssnade noga och förstod nu det hela.

stigen in i mörka skogen var inte mer farlig och

fältet kändes inte lika skrämmande längre...

barnen blev stora och fick egna barn som de lärde

att den mörka skogen kan besökas i vackert väder

och fältet kunde odlas och skördas i rätt väderlek

kunskapen det gamla paret skänkt förändrade allt

bjud din kunskap och ta emot när kunskap bjuds

så kommer både skogen och fältet att skänka liv...

och så finner du lyckan i att både veta och förstå!

Solen och mörkret kan visa vägen!