Kanske var jag inlagd på psyket igår eller för drygt en månad sedan. Jag vet inte ens om det har hänt eftersom inbillning och verklighet ofta blandas samman till något som ska föreställa sanningen. Det är ungefär som att försöka minnas sommarljuset i drömmarna från förut.

Vissa dagar känner jag mig problemfri, går omkring som om jag fortfarande sov på kuddar, men jag tvivlar när jag ser möjligheten att fly framför tåget klockan tolv. Det finns en längtan att rusa in i natten och sova bortom konversationens återvändsgränd.

Idyllen i hjärtat försvinner lika hastigt och obemärkt som fågeln när den bryter nacken mot fönsterglaset. Det ingen påhittad katastrof, aldrig någon dag som alla andra dagar, då jag står i rymdkarusellen och undrar om tillvaron är ett fotoalbum av obegripliga vinklar.

_____