Dimman smeker berget
det uppenbara
görs fördolt
och konturerna av det
som är jag
upplöses
inför nattens altare
är jag bara ett stenblock
bland andra stenblock
lika fri som de
med korpen som min vakt
vid bergaporten
låter jag årmiljonerna
flaxa förbi
en evighet
för varje vingslag