Den värsta skulden
är den osynliga

Den som aldrig kan
betalas åter

Den bästa skulden
Är den som blivit
förlåten.

Där blommar det alltid
av blyga lyckokänslors
Påskliljor o förgätmigej

På livets slingrande stigar
handlar det väl ej om att trampa

Till först innan man själv blivit
nedtrampad på?

Det handlar väl om att finna
sin egen lyckas stig

Och aldrig springa tävlande för
att bli bäst på andras bekostnad.


Och även om man aldrig
nånsin nådde fram till det
stora slutmålet

Hade man ändå fått känna
på
Evighetens skapelserika frid

Därför att man tog sig tid att
inkännande tänka och känna
efter.Före,innan det blivit allt
försent

Och det kunde ju ha varit nog
så mycket bättre än ingenting. ..

Utifrån det stora hela?