Kampen i sig ger värde åt allt liv.
Även om en arm böjer sig runt den älskade
som solen runt den välsignade jorden,
kommer dock livet att ge smärta,
även smärta som verkade vara glädje.

Det går fram en tung anda av luttring
och den ger en flammande frälsning
från alla förmenta sötsaker.
Vattendelaren mot den vaga bropelaren.
Vi lär oss att vi är här för att lära.

Barns ögon ser svagt på denna hjärtskärande
värld genom glittret av deras gråt.
Att föreställa sig själv som ett slags härskare
vars förlust skönjes och drömmar krossas,
så att livet kan ta sig fram.

O, du kärlek! vilken gör att allt går hemåt
och till sist bryter igenom.
Så mycket du uthärdar död - fram till lycka.
Men varför detta blod och dessa svettningar
och varför så många tårar?