jag började plötsligt och långsamt att gå mot ingenstans

men jag kommer ändå att vägen förbi överallt

för att sedan slutligen stanna till där vid någonstans

för jag känner ju märkligt nog faktiskt ingenting

men ändå någonstans känns nu ändå något som någonting

och precis där och då börjar jag nu att kunna se allting

hela universum känns liksom …som överallt

just där alldeles bredvid där alltet formas till det

när jag helt plötsligt nu närmar mig …där

och nu känns också när så ofantligt och påtagligt nära

när jag nu vänder mig sakta om och ser tillbaka mot då

ja just precis då är jag äntligen framme …vid nu

Copyright © AndLou