En människa sträcker sig genom livet
griper efter ett dammkorn

lyssna till hennes tystnad
hon håller en svartnande eld vid sitt bröst

och solen står lågt och darrar av återhållet ljus
timmar skingras mellan stammarna som hjortar

i slänten ner mot bäcken glöder deras ögon
i svartnad grönska, vallmoblod