dryg vecka fylld med fruktansvärt skön feber

som kommer, går och stannar, stiger, sjunker;

covida spöket dödar, men jag lever -

på andra sidan fönstret vårgrönt prunkar

får tid dra vinterplagg ur garderoben

beredd att stuva in allt light, bright, shirts, shorts

men juni-drivor dväljs där bakom redan

som aldrig nådde källarn proppad hösthårt

snart halvår efter ligger jag, en trött björn

vars vårstädning må börja då sylt lock fått;

raskt ungar tagit över gårdens skogshörn

likt myror samlar virke, bygger folkslott

blev väckt av äkta åskskur, som om sommar

jag känner ännu dofter, har kvar smaker;

så klar hörs sång, i nästa stund bort domnar

- när upphör värmen, hur vrids fram och bak här??