Tänk dig att du kliver ensam in i ett rum där flera sitter till synes fullt inbegripna i ett samtal över ett ämne som du är intresserad av och du hittills trott dig begripa ganska bra men till din fasa diskuterar de ett begrepp som du knappt har hört. Ordet är woke och människorna omkring dig har ha den där minen att det är jag som deltagare som begriper detta. När du sedan dristar dig till att göra ett litet inpass så vänder sig de övriga och tittar med nedsättande blickar mot dig. Några kanske himlar snabbt med ögonen. Jag lovar dig att du vill sjunka genom golvet eller hur?Detta har jag råkat ut för i dessa inkludera alla tider. Den så kallade blamageguden har visat sig. Du har blamerat dig. Du har inte varit cool eller inte tillräckligt woke skulle man kanske kunna säga.
Läste en inspirerande artikel om sociolekten ebonics i vilken framförallt begreppet woke diskuterades. Woke en överideologi där alla inkluderas UTOM vita äldre män heterosexuella män och cis-personer i mainstream....
Högt flyga orden blott tanken stilla står tänker jag förundrat. Eller kanske QUO VADIS?