2020

Att Alicia brukar titta i kikhålet innan hon öppnar dörren och kliver ut i trapphuset beror inte på att hon vill undvika att möta grannarna. Men hon är allergisk mot granndamens tax och hon får inte plats i hissen samtidigt som grannfamiljen med barnvagnen. Och sedan flera veckor tillbaka har blicken genom kikhålet blivit en fråga om liv och död. På grund av ett virus, döpt till covid-19, bör hyresgästerna undvika att mötas. Att komma för nära andra människor kan leda till att man blir sjuk och slutar andas.  Det är inte säkert att det märks utanpå vem som är smittad, hon kan smitta andra, andra kan smitta henne. Faran kan slå till när som helst om man inte håller avstånd.

     Hon har inte varit på kontoret på två månader. Håll distans, säger Folkhälsomyndigheten på presskonferenserna. Sedan två månader tillbaka är det enda levande hon rör vid krukväxterna och jästen. Alla tre behöver näring och omsorg, vilket hon ger dem alla.

Hon:

plockar bort vissna blad,

ger jästen socker i bakskålen,

visar sig själv roliga Youtubeklipp.

     På tv redovisas dödsfallsstatistik och smittorisksannolikheter. Ingen har redovisat hur stor sannolikheten är att ens föräldrar dör i en bilolycka och ens pojkvän i cancer. Föräldrarna för fjorton år sedan när hon var tio år, pojkvännen för tre år sedan.

     På sociala medier är folk arga. Arga på politiker, Sveriges strategi, vårdlöner, klimatet, sina medmänniskor och coronaviruset. Hon är inte arg på viruset. Viruset gör bara det den måste för att reproducera sig, virus kan inte reflektera, den gör bara sin grej. Virus överlever inte ensamma i isolering, de behöver andra, som har levande vävnad. En cancercell gör också bara vad den ska. De är inte onda, kan inte ta ansvar för sina handlingar, har inget konsekvenstänk. En bilförare med 1,3 promille i blodet gör inte bara sin grej. Hon kan reflektera och ta ansvar. Hon kunde ha ställts inför rätta och fått sitt straff om hon inte hade dött i olyckan tillsammans med föräldrarna. Hade rattfylleristen överlevt hade Alicia åtminstone kunnat sitta här i soffan och önska att en förare som kör bil med 1,3 promille i blodet ska insjukna svårt i covid-19.

     En kväll visas filmen Titanic på tv. Det otäcka med isberg är inte att största delen är dolt under ytan, det förrädiska är att både isberg och hav består av samma sak, vatten i olika form. Vilken form man råkar ut för kan vara skillnaden mellan lyxbåt och livbåt. Allt kan förändras: vatten till is, liv till död. Hade Titanic inte kommit för nära isberget hade det inte sjunkit.

     När damen i Titanic har slängt tillbaka smycket i havet går Alicia till sitt smyckeskrin och tar upp en safirring, som varit mammas vigselring. Det känns tryggt att bära den på fingret, påminner om att hon har varit älskad. Samtidigt påminner den henne om att sannolikheten är stor att hon kommer spendera resten av sitt liv ensam. Safirstenen har en aningen ljusare nyans än kvällshimlen på andra sidan fönstret. Hon vill vara arg på månen som sprider sitt sken och påminner om världen utanför, men den gör också bara sin grej, vad den är ämnad att göra. Från jorden ser man alltid bara samma sida av månen. Kanske är den andra sidan mörk och ful. Allt vackert kan förvandlas till smärta. Månljuset faller ner på balkongen. För andra är balkongen en plats där isolerade människor umgås på distans, spontanspelar instrument och applåderar vårdpersonal. Hon tänker på de första månfararna som vågade lämna jorden för att färdas långt ut i rymden. Hon undrar hur det känns att lämna denna jord. Månskenet glänser på balkongräcket, som en inbjudan till henne att gå ut och ställa sig högst upp på det svarta stålet. Hon blundar och föreställer sig att hon står där på kanten med båda fötterna. Hur hon tar ett kliv ut, utan att titta i något kikhål först. Ett litet steg för henne, ett litet steg för mänskligheten, ett stort fall sju våningar ner till asfalten nedanför.

     Hon blundar fortfarande när dörrklockan ljuder som ett pistolskott. Hon vill inte prata med någon just nu. Någon öppnar brevspringan. Alicia väntar tills hon är säker på att ingen står kvar utanför, ingen granne, rattfyllerist eller cancercell lurar utanför ytterdörren när hon reser sig från soffan för att hämta brevet på hallgolvet. Hon behöver luft och går ut på balkongen och öppnar brevet, handskrivet med blått bläck.

Kära grannar

Nu behöver vi ta hand om varandra. Behöver du hjälp med att handla, gå ut med hunden eller annat, tveka inte att höra av dig. Kanske vill du bara ha en pratstund på avstånd på utegården?

Anna och Amir vån.3

Tel: 0743284533   

På balkongen mittemot ser hon en äldre man med en kaffekopp i handen. Han ler mot henne och sträcker upp en hand i en hälsning. I sin ena hand håller Alicia brevet och på den andra omfamnar safirringen långfingret som en trygg kram. Hon höjer ena handen till en svag vinkning tillbaka.

2129

När de sista gästerna har lämnat releasefesten sätter sig Alvirira under magnoliaträdet längst ner i museets trädgård med en tekopp. Det känns nu värt de tre åren det tog att skriva biografin Alicia P:s konstnärskap och liv. Hon arbetade hårt in i det sista för att få färdigt boken till jubileet, 100 år sedan Alicia sålde sin första tavla. Efter all research som Alviria har gjort känner hon ett starkt band till sin mormorsmormor, som om de har träffats i verkligheten. Hon har inte ärvt Alicias talang, men när hon ser nymånen högt över museets tak förstår hon varför Alicia använt denna fascinerande himlakropp som motiv på sina tavlor.

     Den ljumma nattluften håller Alviria kvar trots hennes tunna klänning. Nymånens skära som en gungstol på himlen. Månen - mystisk, mytisk och vetenskaplig. Trots avståndet påverkar månen och jorden varandra, håller varandra på plats med hjälp av gravitationen. Alviria sitter kvar under magnoliaträdet tills det är dags för himlakropparna att göra sin dagliga rutin, sin grej. Månen lägger ner sin pensel medan solen doppar sina strålar i gul färg och ljusar upp himmeltavlan.