Jag ler när jag vill hånflina
Jag skrattar när jag vill vråla
Jag skakar hand när jag vill slita av den
Jag kramar när jag vill strypa
Jag kysser när jag vill bita
För ty trots att jag klär på mig mänsklighetens kostym
Så finns ändå odjuret kvar bakom klädseln
Skriker och morrar efter instinkternas begär
Kräver blod och död för att stilla hungern
Så jag måste förneka min riktiga natur
För att förhindra ett blodbadets mardröm