Gungar och njuter.
Sommarens hårslinga
och vinterns lockar.
Betyder mestadels inget annat
än vemodets längtan efter
bekräftelse.
Tacksamt jag tar emot.
Närhet och inbjudande lugn.
Det som berör.
Din beröring.
Den vackraste av dem alla.
Inte för att blickar av sorgkantad
aventurin ger mer.
Blåhallon i vindens lusthus av amaryllis.
Jag blundar.
För en stund.
Men i din närhet.
Är du allt.
Lämnar dikten vid vägkantens lupiner.
Vallmon pryder saknaden.
I ditt regn.
Jag ser solen.
Skiner igenom.
Vita vårar.
Dess indigo.
Endast ett hav bort.