Skorna blev bara svårare att gå i för varje steg, som att
bokstavligen försöka gå i någon annans fotspår. Klädd
i någon annans kläder, skodd för ett annat liv.
Slipsen åkte först, fast i samband med en knapp eller
två faktiskt när den med våld slets ur sitt strypgrepp
kastad utan eftertanke i en enbuske, knapparna vete
gudarna var dom landade. Sen föll kavajen som oket
från axlarna på en utmattad slav men här med stark
rygg, bred om bröstet av en beslutsam blick.
Strumporna åkte snart nästan som av sig självt, där
som lingonris övergick halvt sömlöst i naken mossa
Törsten släcktes i bäckar där dom sprang porlande
fram på uråldriga bäddar av rundslipad sten, sömn
djup som svärtan i skogstjärnar skänkte krafter nog
att några dagar senare låta fullmånens dramatiska
dimslöjor vandraren omsluta i ett gåtfullt äventyr
långt bortom ekot av det alla andra kallar Världen