Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag var för trött mentalt och kroppsligt för att skriva historien här, alltså skrev jag början i mobilen. Jag vet inte hur fortsättningen skall ta sig ut, inte hur den skall sluta, bara att jag har lust att skriva den. Lusten är en fågel.


Förklara det den som kan (alla novelldelar)






Förklara det den som kan (alla novelldelar)

Förklara det den som kan (del 1)

Du såväl ser som får din chans men tar den inte. Förklara det den som kan. Adrian exempelvis, bara för att söka som beskriva hur han visserligen skulle kunna, rent praktiskt, bara att han frågar sig, vill han? Det är där litet olika frågor och några av dem handlar om moral även. Trots att han 'vet', tror sig veta, hur det 'brukar gå'. Om han skulle börja 'sväva på målet' och själv bli som blödig, kan det annat än sluta på ett sätt. Som en massa troliga föregångare som ställts inför liknande dilemma. Dels kan han välja att följa 'regelboken' och dels kan han välja att vilja 'se genom fingrarna' med saker och ting. För ibland händer det saker och ting som verkar prövande. Om han tar ett första steg, om så bara i tanken... så förstår han ju att det brukar börja precis så. Nyfikenhet, frestelser, funderingar och hur en själv än vrider och vänder på saken. Flera gånger han har fått liknande frågor, är du en plikttrogen och samvetsgrann person, går du å andra sidan att 'manipulera' till gränsöverskridande handlingar. Har du ett samvete eller har du det mest 'för syns skull'? Adrian kan inte bestämma sig riktigt, men han har väl redan bestämt sig för att 'låta nåd gå före rätt', trots att regelboken är mycket tydlig där. I alla fall han själv fått något hum om, där finns ett visst utrymme för tveksamheter. Samtidigt tror han sig veta att hur han än gör, så har han ändan bak. Det har mycket att göra med om hur han skall kunna leva med sig själv sedan, som om det skulle kunna vara ett val att 'skicka vidare', ärendet, beslutet. Han vill helt enkelt inte bli sittande fågel. Men ödet har förstås fått honom att befinna sig i den där sitsen. Till och med översittare måste väl välja väg ibland? Inte för att han ser sig som en, han har alltid velat kunna bli sedd som en vilken 'i vilket fall' har 'rent samvete'. Men om han nu skulle börja 'se åt andra hållet' och den enda belöningen är hans eget samvete... går det att både 'sköta sin syssla' och samtidigt idka någon sorts 'bisyssla'?
(Rysligt andlös fortsättning i del två)




Förklara det den som kan (del 2)

(Text skrivs i mobil oordning, eftersom delarna skrivs först på en mobil, du vet en sådan där 'stenåldersmobil', utan kamera och internet.)

Kroppen efter den döde rånaren befanns vara i åldern kring tjugofem år. Adrian föreställde sig rånarens möte med en fjortonårig flicka. Hon som burit på ett bred och svart fodral av läder och hur han måste ha bett om att ge honom datorn eller surfplattan i det. Då hon öppnat väskan och han inte kunnat se den innehålla någonting som påminde om elektronik, utan bara ett skissblock, ett litet genomskinligt skrin med pennor. Flickan måste ha, inte utan en viss stolthet, ha visat honom skisser av hundar, fåglar och hus. Sedan måste han ha känt kniven, med långt, smalt och kallt stål tränga in i magen och ända in till ryggen. Han skulle där och då plötsligt ha tappat intresset för elektronik och ha segnat ned till marken som för att vila sig en stund. Flickan tyckte nog synd om honom för hon lämnade kvar en teckning, sedan hon långsamt avlägsnat kniven ur hans kropp och torkat av den på hans kläder, sedan i lugnt majestät flanerat från platsen. Detta var kanske och kanske inte första försöket i ordningen. Det insåg Adrian att han inte gärna kunde lista sig till, han visste ännu inte om det skulle bli fler händelser lika denna.

Adrian såg händelsen som framför sig, som att föreställa sig det skeendet. Offret hade nog aldrig sett kniven, bara känt den. Det hade troligen gått litet för fort för att kunna som smärta alls. men benen bar plötsligt inte längre. Likt en drunknande hade ha sett sig om efter en räddningsplanka, men allt hans ögon kunde ha uppfattat var en ung flickas iver. Över att kunna få visa sina teckningar utförda i blyerts. Hon verkade då barnslig, inte alls i varande uppsåt, grym eller som skadeglad.

Hon verkade veta en del om anatomi och avledande av uppmärksamhet om sin egen ålder eller så var hon en naturbegåvning på området. Hon hade visst talat om sina unga år som i förbigående.

Adrian såg framför sig hur överlevande, men för livet förlamade gärningsmän beskrivit sina möten med flickan. Berättelserna skiljde sig en smula åt, som bara naturligt då var. Gemensamt för dem var tidpunkten, fodralet, skissblocket, den avspända atmosfären, känslan av oskuld samt överraskning av att känna kniven under väskan, dold för ögon att se.

Offren brukade överleva men en rånare hade chockats så svårt att han låg i koma sedan något år eller så. Ingen hade dött, inte som en effekt av det mötet med ödet i vilket fall. Hon hade talat om den som i förbigående, hur någon som sett henne teckna, hade setts tala med henne, om möjlig talang.
(Spännande fortsättning i del tre)

Utkast av lodjuret/seglare
Senast uppdaterad 2021-05-20 12:50




Förklara det den som kan (del 3)

Fast kanske utan att hon själv i så fall var medvetande om det just vid händelsen ifråga, det gått från 'självförsvar' till mord eller i vilket fall dråp. Hon gluttade i tidningen efter att ha sett efter en löpsedel om mordet på 'öppen gata', i en central del av staden. Och ändå, trots att det väl var 'vanligt' med mord eller dråp numera, hade det inte bara stått om saken i tidningen, utan även satts om nyhet på själva löpsedeln. Nyhetstorka mitt i sommaren, vem kunde veta vad de hade att skriva om bland det som 'upprepades' som doften av en gammal rap, en gång i månaden eller så. 'Så blir du av med... någonting i din dator'. Hon hade inte sett det som avsedda dödsfall, de skulle alla hamna på sjukhus. Att begå brott som ledde till sjukhusvård borde kunna upptäckas i en stad, eller? Gossen hade alltså avlidit av skadorna, olyxfall i arbetet, där hon utgjorde 'lockbete' för 'hajarna' att betrakta som 'lovligt byte'. Hon måste ta det försiktigt, kanske lägga av för någon månad eller två. Det fick kanske inte ske för ofta, för tätt mellan gångerna. Men hon ville 'slå tillbaka', för det som hänt hennes syskon. Hennes syster och hennes bror hade trots allt blivit förlamade efter det som hänt just dem.


(Texten har legat i utkast någon tid)








Prosa (Kortnovell) av lodjuret/seglare VIP
Läst 110 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-10-14 11:18



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP