anträder min aftonvandring
stigen har lett mej hit
känslan av det obegripligt större
fattas mej
tomhet
breder ut sig uppströms ådalen
jag dras till vattenbrynet
vilar huvudet på en tuva
blicken upp i himmelen
regisrerar en ryttlande rovfågel
jag absorberas av cirkelrörelsen
mina vaga tankeflisor virvlar
kläs av under himlens genomskinlighet
till ingenting alls
kisar istället ut över ån
snårvindor, älggräs, hundkäx
ett vildvuxet virrvarr
medvetandet kommer ikapp
i härvan med växter
tankar blir vaggande ankor
på väg bortåt blanka åfåran
där lupinernas stänglar
glider över i glöd
får jag åter möte med tidens tick-tack
ur solnedgångens skärpedjup
en glänta
en spricka
en glugg
surrande löften i luften
en gnutta skapelse andas
utan min medverkan
lyfts men faller mot jorden
från blånande till tiltans frågor
frönas förundrande groddar
till rötter i din jord
|