Jag har en dröm om samtal.
Där jag får slippa möta idioter.
Och när jag gör det, ska jag säga,
Fan, jag kan inte prata, idioter!

Jag har en vilja om allt annat,
utanför det normala.
Och där skulle jag sitta,
och prata om döden och liv.
Och min vilja,
om en kärlek, där ansikten inte finns.

Och i den kärlek vet vi vad människan lider,
och vi skulle vårda hennes tvång till liv,
och hennes vilja till död.
Där skulle jag sitta, med allas brister i handen,
och klappa de ömt,
Som man klappar något sött och fint.
Hemlösa, smutsiga, fula och äckliga,
Osäkra och bräckliga,
Konstiga små människoliv.