Om en människa som Tim
väljer att kallas sig Avicii
borde man ha sett upp.

Namnet betyder att han upplevde
befinna sig i Buddhismens värsta
helvete. Antagligen led han fruktansvärt
av en övergivenhet han försökte ta sig ur
via musiken.

När han sent omsider förstod att massan
inte var intresserad av hans liv och
eget psykiska lidande kunde hans
självmordstankar inte längre räkna med
nåt motstånd utan hans upplevda moderlöshet
blev för mycket för hans tolkning av
verkligheten.

Åren runt hans födelse var extremt aktiva år
för mamman i TV-världen. Det kan mycket väl
hända att hennes behov inte gick ihop med
babyns behov av mammas närhet.

Att ha en mamma som INTE kan vara mamma
och inte söker hjälp är en katastrof för babyn.

Hyllningen till hans musik är en sak. Den där på
Friends.

Jag tror inte Tim hade fattat den. Att bli berömd
och känd kan ALDRIG ersätta en moders villkorslösa kärlek.

Jag VET att det var den han saknade. Och sånt går aldrig
att bevisa.

Jag höll själv på att råka ut för den totala
katastrofen men hade som tur är en storasyster
som fångade upp mig. Hon tog hand om mig
och lindrade mammas skuldkänslor...på ytan.

När denna storasyster senare, som alltför ung,
lämnade jordelivet var det som luften gick ur
mig. Det kändes så fast jag samtidigt knappt
fick fram andan alls.

Jag VET jag haft det förspänt i livet utan att
aldrig ha kunnat bli rik på kuppen. Pengar
har aldrig så där på riktigt intresserat mig.

Jag tror sorgen har varit för stor. Pengarna
har aldrig fått ta plats.

Tänk OM hon inte orkade leva för att hon
fick lov att offra delar av sin ungdom till
att bli min extramamma...tänk om det var så.

Jag kände det alltid som om hon hat-älskade mig.

Jag trodde livet var en rätt så tråkig plats
att vara på.

I o m att jag ännu funderar på mina märkliga,
ambivalenta känslor som handlar om lusten
att leva och längtan att inte....så tycker jag
nog att livet är det mest fantastiskt spännande
jag får vara med om.

Utan konkurrens vill jag tillägga. Hahaha !!!