nån natt
kanske när notre damm
brann
samlades människor (franska)
och sjung ave maria
hela världen verkade gråta
jag funderade på nåt som hände för längesen
men det stannade inte kvar hos mig
mer än några sekunder

stay woke
när nattens skiftningar
väller in

någon av oss vaknar kallsvettig
minns inte vem
men vet att jag drömde
och sen visste
att titaner
och amasoner
inte nås av depressionen
vare sig den ekonomiska
eller mentala

men den senaste tiden
har jag gråtit
som ett förvuxet ståtligt barn

kanske slösar vi tid och liv på ingenting
utan en ansträngning försvinner du
jag tar ett steg tillbaka
det här är din långsammaste version
av livet
och det här är din chans att förvandlas

för din skull pausar jag
vanemässigt
vi är varandras lugn i stormen

vissa dagar är kärlek en känsla
begravd med mig i trädgården
dom dagarna är vi förlorade
till ögonblicket
som konfronterar stormen

men du skyndar
för att hinna lämna mig
du vet ju att ett det räcker
med ett ord från dig
och jag hoppar av karusellen
som i slutändan
ändå dödar oss båda

jag är ditt hopp till sista känslan känns
så du orkar hålla tillbaka dig själv