Glädje som jag trodde aldrig fanns omfamnar mig
Med sina starka och hårda
Men akt varma och ömsesidiga armar
Mitt hjärta slår och trummar
Med den största entusiasmen
Överlycklig att hotet från den mörka depressionen
Har funnit sin överman
När folket av Britannia
Återfann sina fäders stolthet och mod
Vars glömska har decennier
Av det nyliberala odjurets rov och vildhet
Att tacka för
Mitt hjärta har funnit den försvunna reliken
Som jag trott hade dött
På pessimismens blodiga bänk
Hoppet av denna relik
Det sista som lämnade Pandoras ask
Det sista relik som skulle rädda oss
Stakars, arma satar
Från det onda när det skulle vara som mäktigast
I en tid av nyliberalismens krig
Mot den nationella demokratin och självdeterminism
Vare deras segermarscher
Går genom ruinernas tidiga mäktiga och stolta nationer
I en tid av medelmåttlighetens dominans
Över folkets tankar och sinnen
Vare deras slaveri av förnuftet och kunskapsviljan
Har hållit folket i det tanklösa och dekadenta tillstånd
Så hade mitt hopp över den mänskliga viljan och kämpaglödens chanser
I deras kamp mot den nyliberala ondskans
Överväldiga och onaturliga vidundermakt
Funnits sig i självaste botten
I pessimismens kalla och mörka djup
Trott att den skulle vara evig fånge
I misantropins eviga mörker
Men akt har hoppet slagits sig loss
Från denna bittra tomhet
Och funnits sin rätta plats i mitt hjärta
När folket av Britannia
En gång mänsklighetens mäktigaste rike
Men sedan nyliberalismens nedbrutna knähund
Lyckades trots det enorma och övermäktiga oddset
Trots de tomma hot och skrämseln
Från nyliberalismens propagandister och domedagsprofeter
Trots de tomma löftena och försäkringar
Från nyliberalismens dansade marionetter på den politiska scenen
Ta sitt tidigare bortglömda förnuft till fånga
Och genom den demokratiska röstens vapenmakt
Återerövra sin förlorade nationella stolthet och självständighet
Från den nyliberala nyimperialismens klor
Genom Brexit från parasiterna från Bryssels diktatur
Så kan Britannia ännu en gång återuppstå
Likt hur fågeln Fenix återuppstår ur den brända askan
Mitt hopp har fått mod att tro på en framtid
Där varje folk inom varje nation
Inom det europeiska fastlandet
Tar efter britternas förnuftiga och modiga handlande
Och genom demokratins blodlösa styrka och stridsvilja
Också slår sig fria
Från den giriga och maktgalna Bryssels kedjor