Åh din kära Turkiet!
Se hur långt du har fallit
In i det fördärv som har uppslukat
Mänsklighetens vagga
Du som var Mesopotamiens gyllene kronjuvel
Du som spred upplysningens skinande ljus
Och befriade Mellanöstern
Från oförnuftets väldiga mörker
Du spred din exotiska och beundransvärdiga kultur
Till Asiens mest outvecklade och primitivaste hörn
Vare dess vildhet blev tämjd
Under din mäktiga, upplysta civilisation
Ditt rena ljus av kultur och tolerans
Skapade en storhet som har ej bevittnats
Sedan den gyllene antiken
Då när de gudomliga faraonernas vishet
Härskade den kända världen
Du skapade ordning i en värld förhärjad
Av omänsklighetens vildhet och oförnuftets mörker
Skapade fred i en värld förhärjad
Av krigets förödande hat
Till det mänskliga värdet
Mitt hjärta sörjer den stora sorgen
Fäller den tysta bitterhetens tårar
När jag i mitt djupaste fördärv
Ser den nation som en gång var
Mänsklighetens ljusaste punkt
Där kultur och tolerans fann sin fristad
Under en tid då när intoleransens diktatur
Korrumperade världen och det mänskliga sinnet
Sjunka i krigets mörka djup