Du lämnade ett hålrum
kvar
efter dig
som gapar tomt
likt ett kranium utan
underkäke

Jag försöker
fylla
tomrummet ibland,
men det vidöppna avgrundshålet
vrålar mörkt och ihåligt
tillbaka

saknaden
kramar luften
ur mina lungor
nöter sig in
under huden
lyfter bort mitt
förstånd

samlar ihop mig
och lägger mig
i din säng

minns
att du finns
i mitt hjärta.