Sammetslent vindspel.
Orden formas på varghonans tungspets.
De moln av avund sipprar mellan fingrar av stål.
Det vackra blir till flagnande skönhets stoft.
Jag blickar ut över orkidéernas igenväxta broar.
Lutar mig tillbaka och njuter av nyfallen verklighet.
Samlar kärlek i hjärtformad ask.
Gryningen läser av mig.
Närhet och avstånd.
Blundar medan läppar söker.
Flirtens kallblodiga vardag söker sig bort.
Som om näckrosorna aldrig brann.
Skyndar sig jaget in i pauasnäckans skal.
Där videungen aldrig mer blomstra.