III.
En turistande flanör slog sig ner
på en parkbänk i en av Paris mest
besökta parker för att söka åter-
hämta de minnen han glömt.

Medan han satt där och mediterade
med halvöppna ögon upptäckte han
i ögonvrån att där invid honom låg
en kvarglömd pocketbok betitlad :
"Dagar som glömts i Jardin de Lux-
embourg" par Pierre de Marcielle"
vilket visat sig vara pseudonym.

Den turistande flanören bläddrade
lite förstrött i boken där vinden
ibland hjälpte honom vända bladen
när han plötsligt spärrade sidan
med en tumnagel där det stod : Han
tyckte om när hon satt i hans knä.

Han tyckte det var trivsamt när hon
lade underlägg för hans heta kaffe-
kopp och att hon var noga med om
ägget skulle vara hårt eller löskokt.

Han tyckte om att hon var lycklig
med sin dagbok och sina hemlig-
heter.

Han tyckte mycket om att hon
tyckte om det han tyckte om
att hennes hem var ett bokantik-
variat vilket hon i sin tur tyckte
om.

Hon gjorde sig inte till för att
göra sig till även om hon smink-
ade sig som om hon såg ut att
göra det såg han till att hon
kunde se sig själv i honom och
han i henne.

Detta var tillräckligt för honom
återerövra sin ungdom och sin
själ,
som var den bok han själv skrev
vid 17 års ålder som en "synsk"
hemsökelse vid sextiosex,
av att vara vid liv och fortfarande
äga sin själ.


16.
La vie n'est-elle pas merveilleuse !
et tout se repete dans un dej'a vu
que nous ne serons jamais libres.
~
Page 17

* Notarius publicus